Legenden om Tarzan

Regi David Yates, med Alexander Skarsgård, Margot Robbie, Christoph Waltz, Samuel L. Jackson, Djimon Hounsou, Jim Broadbent.
äventyr
När Tarzan, en av världens mest kända hjältefigurer, för första gången på åratal blir påkostad (knappt 1,5 miljarder kronor) storfilm, har Alexander Skarsgård titelrollen.
Han vars enormt vältränade sexpack närmast har blivit en världsnyhet.
Och så har ju mottagandet utomlands, i USA och Storbritannien, varit över hela kartan, med rätt många negativa recensioner.
Så nyfikenheten är förstås stor.
Själv har jag i förväg mest undrar varför.
Varför har man gjort ännu en Tarzan-film?
Edgar Rice Burroughs (1875-1950) grabb som växte upp bland djuren i Afrikas djungler och sedan som vuxen hamnade i massor av äventyr, har funnits i hur många böcker, serietidningar, tv-serier och filmer som helst. Men ingen skådespelare har riktigt gjort rollen till ”sin” sedan Johnny Weissmuller (1904-1984) – på 1940-talet. Senaste lite mer ambitiösa filmen var Hugh Hudsons ”Greystoke: The legend of Tarzan, Lord of the apes” – från 1984. Fick tre Oscarsnomineringar, men hade en stentrist Christopher Lambert i huvudrollen. Senaste framgångsrika filmen var Disneys tecknade version – för 17 år sedan.
Så… hur relevant är Tarzan för dagens (yngre) publik?
Det svaret får vi av publikens intresse, men David Yates (mest känd för de fyra sista Harry Potter-filmerna) har definitivt gjort en klart sevärd äventyrsfilm.
Där Tarzan i filmens början lever ett högborgerligt liv som John Clayton III, Lord of Greystoke och medlem i det brittiska överhuset. Det liv han alltid var ämnad för, men den dramatiska uppväxten hos de vilda djuren i Afrikas djungler kom emellan. Han är måttligt road när han får förslaget att åka till belgiska Kongo för att främja brittiska affärsintressen.
Väl på plats, väntar dock helt andra äventyr. Handel med slavar och blodsdiamanter och en hämndlysten stamhövding (Djimon Hounsou), ute efter Tarzan.
Tanken med Tarzan-filmen är förstås en familjefilm och där har David Yates hittat rätt ton i mixen av allvar, action och glimten i ögat.
Christoph Waltz är, inte oväntat, härligt ondskefull i skurkrollen. Margot Robbies Jane har oväntat modernt feministiska drag. Samuel L. Jacksons veteran från amerikanska inbördeskriget är, trots att han är den enda personen med verklighetsbakgrund, mer som att han klivit rakt ut ur Quentin Tarantinos ”The hateful eight”. Fungerar ändå, då han bjuder på välbehövlig humor.
Själva finalen på filmen är dock lite väl fantasifullt.
Annars är det, förstås, framför allt Alexander Skarsgårds film.
Sexpacket kan göra vilken man som helst avundsjuk, men filmen frossar aldrig i det, som i trailern. Han fungerar utmärkt i slagsmåls- och actionscenerna, även om det är klippt så snabbt att det är svårt att se när stuntmännen tar över. Det som imponerar mest är nästan att han ger Tarzan en mänsklig utstrålning, en person med känslor och ett socialt patos.
Därför blir Alexander Skarsgård också den mest minnesvärda film-Tarzan i modern tid.