DRAMA Fúsi (Gunnar Jónsson) är över 40 och har aldrig varit med en kvinna. Han bor hemma hos sin dominerande mor och har ett enkelt jobb på flygplatsen där han lastar väskor. Trots att Fúsi till utseendet är en väldig man är han fullständigt harmlös och mobbas av sina arbetskamrater. Det enda han gör på fritiden är att leka med sin radiobil och en stor modell av slaget om el-Alamein.

På sin födelsedag får han en danslektion i present, träffar singeltjejen Sjöfn (Ilmur Kristjánsdóttir) och försöker sig trevande på en romans – men hon har sina egna problem som snart visar sig…

En lågmäld isländsk film vars gråa, snöstormspinade stadsmiljöer inte kommer att locka turister – det här är vardagen bortom valsafari och varma källor. Filmen i sig gör inte mycket väsen av sig, men romansen utvecklas på ett sätt som känns trovärdigt och Jónsson berör verkligen som den ensamme Fúsi med ett hjärta av guld.

Filmen, som hade premiär i Island redan för två år sen, dyker upp på våra biografer i morgon.