Den rasande vackra, karga och vidsträckta isländska naturen är både stämningssättande kuliss och en sorts oförlåtande och isolerande antagonistisk tredje huvudperson i Guðmundur Arnar Guðmundssons starka långfilmsdebut.
En lyhörd, fint agerad och mycket berörande uppväxtskildring om det starka men komplicerade bandet mellan två tonårspojkar i en liten avlägsen fiskeby, som prövas hårt under en turbulent sommar.

Thor (Baldur Einarsson) bor i ett högljutt hem med en ensamstående mamma på jakt efter lite sällskap och två oförtrutet trakasserande äldre systrar.
Kristjan (Blær Hinriksson) har det värre, med en supande, misshandlande och homofobisk pappa.
Tillsammans håller de på att upptäcka sina sexualiteter i sällskap med två jämnåriga försigkomna flickor, men under tältnätter och sanning eller konsekvens-kvällar blir det uppenbart att medan Thor svärmar för en av tjejerna, bultar Kristjans hjärta snarare för hans bästa vän.

 
”Heartstone” är definitivt för lång, och hade tjänat på en mer hårdhänt klippning där en och annan återkommande darling hade dödats. Och det är lite svårt att första varför fokus ligger på Thor snarare än på den mer intressanta, plågade Kristjan.

Men en helt och hållet oemotståndligt vacker film är det ändå – trots åtminstone en kvarts onödig tomgångskörning.