Ing-Marie Carlsson och Frida Hallgren i sorgtyngda ”Monky· Foto: Nordisk film

Monky

Regi Maria Blom, med Julius Jimenez Hugoson, Frida Hallgren, Johan Petersson, Ing-Marie Carlsson.
FAMILJ Titelns ”Monky” är en apa. Skapad digitalt i en för svensk film ovanlig satsning. Apan är hyfsat trovärdig. Det är bra.
Det är lättare att tro på apan Monky än på flera av de mänskliga figurer som görs av skådespelare. Det är mindre bra.
”Monky” handlar om en familj i sorg. Frida Hallgren, som spelar mamman, hittar rätt tonfall. Ing-Marie Carlsson som mormor är också trovärdig. I övrigt är det mycket stora gester och uppspärrade ögon bland filmens vuxna.
Barnteater och familjefilm kan se annorlunda ut. Man kan gå på bio nu och se ”Paddington 2”, som har många likheter med ”Monky”. Ett digitalt skapat djur som agerar mot mänskliga skådespelare i en historia om familjer, ensamhet, sorg och saknad.
Visst har den brittiska filmen mycket mycket större resurser. Men den har också en rikare historia med starkt manus, vilket kostar mer tid än pengar. Och den har berättande som gör att man köper även uppblåsta figurer. BTill och med när de är dubbade till svenska.
Medan Monky gång på gång får en att ta till Astrid Lindgrens tidlösa replik när det gäller svårbegripligt beteende inom fiktionen: ”Voffor gör di på detta viset?”.
Filmens berättare är 11-årige Frank, som har en sjuk lillasyster. För att göra henne glad reser familjen i inledningen till Thailand, och den lilla flickan som är mycket förtjust i apor fäster sig vid gibbonaporna i ett reservat.
Senare dyker en sådan apa upp hemma i familjens trädgård. Är det en slump? Har den rymt från zoo? Varför är apan så intresserad av Frank och hans familj?. Pojken undersöker och försöker hitta en förklaring som kan övertyga omgivningen.
Familjen bor i en liten by och arrenderar en skidanläggning. Ekonomin går sisådär. I byn finns några Typer, skruvade en bit från den verkliga världen.
Kring den busiga apan finns en del hyss och bus och slapstick som resulterar i förstörelse. Filmen har en del charmig humor. Mest är ”Monky” en berättelse om sorg och saknad och hur vi hanterar längtan och besvikelser. Det är en svår balansgång av känslor, och det krävs igenkänning om man ska dras in i familjens skratt eller tårar.
Men apan är bra.