”Happy end” har gott om scener som referat till tidigare Haneke-filmer.

Happy end

Regi Michael Haneke, med Isabelle Huppert, Jean-Louis Trintignant, Mathieu Kassovitz, Fantine Harduin, Toby Jones.
DRAMA Michael Haneke lägger ett nytt pussel av sina tidigare ideer. Åter spelar Isabelle Huppert en dotter till Jean-Louis Trintignant. Men det här har inte alls samma laddning eller tyngd som ”Amour”.
Åter finns här en ung människa med hotfulla känslor som gör sina egna hemmafilmer, nu på mobil. Påminner om hans ”Bennys video”. Människor fångade av kameran på långt avstånd, videoteknik, borgarklassens diskreta harm. Det känns som en lättare version av den egensinnige österrikaren, en sorts cineastisk ”Det våras för Haneke”. Gott om referenser.
Här finns ett familjeföretag som nu styrs av Anne (Isabelle Huppert) med den sjuke fadern i bakgrunden. Anne ska skola in sin son i yrket, men måste också ta itu med sin bror som har problem med dottern från första äktenskapet. 12-åriga Eve flyttar in till den förmögna släkten i Calais. Hennes frånskilda pappa är otrogen mot sin nya fru, hennes mamma hamnade på sjukhus. Hur?
I bakgrunden finns flyktingar som en skugga runt den rika världen av uttråkade människor.
Mest handlar det om spänningar inom familjen och relationer över generationer. Det är välspelat och elegant, bitvis med humor, men berör inte som bättre filmer av Haneke.