Djungelboken

Regi Jon Favreau, med Neel Sethi, med röster av Bill Murray, Ben Kingsley, Scarlett Johansson, Idris Elba, Lupita Nyong´o.
ÄVENTYR Det ser fantastiskt ut.
Den modernaste tekniken tar oss med in i en färgstark djungel som rymmer allt Rudyard Kipling fantiserade ihop till sina böcker på 1890-talet och de tillägg och ändringar som Disney gjorde 1967. Mowgli spelas av nu 12-årige Neel Sethi, medan alla andra varelser i filmen är datoranimerade. Men realistiska så det räcker.
Gulliga vargungar. En gigantisk skrämmande tiger. Pantern Bagheera och läppbjörnen Baloo som båda ser ut som rodvjur, och så ormen Kaa… så stor och sssslingrande att det kan ge vem som helst ormfobi.
Och alla pratar de engelska.
Det här är en vuxnare och otäckare version än den tecknade filmen från 1967. Den film som setts av flest svenskar på bio de senaste 50 åren, och Disney håller sig nära den succén. Nya filmen är mer lik den än Kiplings originalberättelser.
De två mest kända sångerna är kvar. Baloo får sjunga sin ”Bare necessities” (Var nöjd med allt som livet ger) och kung Louie paradnumret ”I wanna be like you”. Den onde apkungen får här röst av Christopher Walken som är väldigt rolig och ger en sorts maffiatyngd åt den väldiga orangutangen. Även om figuren och scenen är skrämmande. Bill Murray är mycket underhållande som Baloo och det hade gärna fått vara fler scener med ormen som får röst av Scarlett Johansson.
Ben Kingsley är präktigt kloke Bagheera och Idris Elba mullrar som tigern Shere Khan.
På Disneyvis finns här också komiska bifigurer, som ett stimmigt piggsvin och en tjatig bälta.
”Djungelboken” är på sätt och vis en fabel. Mowgli kan prata med djuren, fast de mäktiga elefanterna säger ingenting, och vargflocken är organiserad som en scoutrörelse och lär sig rabbla lagen. Men i stort är det ändå djur som gör som djur och människan Mowgli som beter sig annorlunda. Hans uppfinningar kan göra nytta och hjälpa vännerna, men människans främsta kännetecken i den här historen är att de har elden.
Och använder den vårdslöst. Människan är en fara för djuren. Människobyn skildras i en sekvens som något skrämmande för Mowgli.
Röda blomman kallar de branden, som både kan vara en värmekälla och ett hot. Världen är en djungel och människan ska vara försiktigt när den leker med elden.
Jens Peterson