The Purge: Election year

Regi James DeMonaco, med Frank Grillo, Elizabeth Mitchell, Mykelti Williamson, Joseph Julian Soria, Betty Gabriel, Kyle Secor.
skräck
Med den tredje filmen tar James DeMonaco sitt framgångsrika skräckkoncept rakt in i nutiden, även fast den utspelas några år framåt i tiden.
Tredje filmen är tydligare politisk satir än tidigare. Skildrar ett totalt splittrat USA. Det blir allt tydligare att skälet för det fascistiska parti som styr landet, NFFA (New Founding Fathers of America), att varje år ha The Purge i tolv timmar (när all kriminalitet är tillåten, inklusive mord, för att rena och rensa, purge and purify, som de ofta säger i filmen) är att låta de svarta, de fattiga, de utslagna, de hemlösa och ungdomsgängen slå ihjäl varandra, så att staten slipper ta ansvar för dem.
Trailern har anspelat på Donald Trumps presidentkampanj. Av det finns egentligen ingenting i filmen, även om det i filmens USA också stundar presidentval. NFFA:s galne ledare (Kyle Secor) utmanas av Charlie Roan (Elizabeth Mitchell), som fått många anhängare på sitt enda valbudskap; att avskaffa The Purge.
Filmen följer hennes kamp för att överleva årets The Purge, när både våldsbenägna galningar och NFFA:s inhyrda mördare är ute efter henne…
Frank Grillos tuffing från andra filmen spelar hennes livvakt, vi får också följa några ”vanliga” medborgare. Tre av dem spelas av Joseph Julian Soria, Betty Gabriel och Mykelti Williamson, på bilden ovan.
Konceptet att låta staten tillåta folk att gå bärsärkagång utan att straffas (”A clockwork orange” möter ”Hunger games”) är fräckare än vad själva utförandet ibland är. James DeMonaco använder sig lite väl mycket av stereotyper och klichéer.
Men som skräckfilm fungerar det. Det faktum att det inte är spöken eller zombier som går bananas, utan riktiga människor, skapar en stundtals ruggig obehagskänsla.