Två personer glider mot döden om sådär 40, 50 år ombord på en lyxig rymdfärja. En av dem har begått ett övergrepp av monumentalt slag mot den andre.
”Passengers” borde vara biorepertoarens stora snackis.

Två av världens hetaste skådespelare, Chris Pratt och Jennifer Lawrence. Oscarsnominerad regissör, Morten Tyldum. Science fiction. Miljardbudget. Allt var uppdukat för braksuccé.
Men de flesta kritikerna gjorde tummen ned. Ordentligt.
Ändå tuffar filmen på. Inte braksuccé, absolut inte flopp. Trea på biotoppen i USA. Närmar sig 100 000 besökare i Sverige.
En framtidshistoria. 5 000 personer ligger nedsövda på rymdskeppet Avalon. Om 120 år är de framme för ett nytt liv på planeten Homestead II. Några månader tidigare, ska de väckas upp och njuta av ett härligt lyxliv på Avalon, som liknar en lyxkryssare. Där finns mat, alkohol och saker att roa sig med i överflöd.
Mekanikern Jim (Chris Pratt) vaknar på grund av ett tekniskt missöde 90 år för tidigt. Inser att han kommer att vara alldeles ensam resten av livet, sådär 40, 50 år till. Jo, det finns en trivsam och rolig androidbartender (Michael Sheen) också.
Efter ett år tycker dock Jim att det skulle vara trevligt med lite mänskligt sällskap.
Och visst har vi väl alla någon gång tänkt tanken:
Hur skulle det kännas att bli ensam kvar på jorden?
Ämnet tacklades rätt kul i TV 6-serien ”The last man on earth” med Will Forte häromåret.
Filmens Jim väcker upp snyggingen (Jennifer Lawrence) bland de 4 999 som ligger nedsövda. Ett övergrepp av sällan skådat slag, förstås, då han ju samtidigt skriver under hennes dödsdom, hon hinner ju aldrig fram till sitt nya planerade liv på Homestad II. De blir ihop, men när hon får veta sanningen om hur hon vaknade upp, blir det lite körigt…
Förstår inte riktigt somligas ilska mot filmen och Jim. Snarare är väl hans moraliska snedsteg ett bra underlag för intressanta samtal.
För hur många skulle, i ärlighetens namn, valt ensamheten i samma situation? Hur skulle du ha gjort?