T 2 Trainspotting

Regi Danny Boyle, med Ewan McGregor, Jonny Lee Miller, Ewen Bremner, Robert Carlyle, Angela Nedyalkova, Shirley Henderson, Kelly Macdonald.
KOMEDI/THRILLER
För 20 år sedan rusade Renton (Ewan McGregor) nedför Edinburghs gator jagad av butiksvakter. I dag springer han fortfarande, men under helt andra omständigheter i Amsterdam. Han löper och löper men kommer ingenstans.
Nya filmen knyter smart an till den vitala förgångaren och direkt hur tiden har gått och vad som förändrats. Bilder och musiken skissar snabbt porträtt. Att åren gått syns på skådespelarna.
Det är underhållande och rörande att återse de fyra huvudfigurerna från ”Trainspotting” 1996 och människorna omkring dem. Förra filmen slutade med ett större brott än snatteri, och Renton flydde till Holland med pengarn han stal från de andra.
När han återvänder till Edinburgh blir det blandadae reaktioner. Det ser ut som om Renton är den som klarat sig bäst, men vi lär vi om hans öde. Snälle Spud (Ewen Bremner) är missbrukare som dumpats av fru och barn. Sick Boy (Jonny Lee Miller) är hallick och ordnar tillsammans med en prostituerad utpressningsfällor. Han är förälskad i henne, och drömmer om att öppna en egen bordell. Brutale Begbie (Robert Carlyle) sitter i fängelse och är fortfarande obehagligt hotfull.
Alla har de misslyckats med förhållanden, men fortsätter ändå att drömma och leva och festa som om de var yngre. Inget har de lärt, medan kvinnorna tagit hand om barn och gått vidare.
Soundtracket gjorde starkt intryck i första filmen, och här återkommer några av låtarna i nya mixar. Här finns också melankoliska val, som en vemodig version av Lou Reeds ”Perfect day”. Och helt ny musik. ”Only God knows” med Young Fathers är vår tids energiska motsvarighet till de tidigare låtarna.
EU-bidrag har betydelse för intrigen, som har både humor, spänning, action och romantik. Mest intressant är karaktärsutvecklingen för Spud (Ewen Bremner) som är på väg att dö. Han finner en tröst i berättande, att titta på gamla foton, att skriva ner sina minnen. Det är en utveckling av karaktären som får Spud att likna Irvine Welsh, som skrivit böckerna om den här höghusvärlden i Edinburgh.
Då och nu. Ett intressant återseende som bildar en cirkel till den första filmen.