SCI-FI/ACTION. Någon gång i framtiden vaknar Mira (Scarlett Johansson) efter en olycka och upptäcker att hennes hjärna är intakt, men kroppen gick inte att rädda. I stället har hon blivit en blandning mellan människa och maskin. Hon blir en perfekt soldat i en insatsstyrka som är på jakt efter någon som har hackat sig in i Hanka Robotics, ett mäktigt företag som ligger bakom teknologin i denna sköna nya värld.

Samtidigt som det visar sig att allt inte är så enkelt som det ser ut finns det allt större anledning för den cyniska Mira, som även kallas ”Majoren”, att ifrågasätta sin egen identitet och få svar på frågan som plågar henne: är jag en människa eller en maskin?

Filmen är baserad på en japansk klassiker inom manga- och cyberpunkvärlden. Den gjordes även som en animerad långfilm 1995, som i sin tur inspirerade syskonen Wachowski att skapa ”The matrix” (1999). Klippet här ovan är från den animerade filmens snygga inledning, Majorens födelse, med effektfull musik av Kenji Kawai.

Tillbaka till den nu bioaktuella Hollywoodversionen. Till en början förförs man av den futuristiska staden där allt utspelas – ett sorts mörkt och regnigt Tokyo (i serien kallas staden New Port City) där alla neonskyltar och reklambudskap har gått bananas i konkurrensen om uppmärksamhet. Det är lätt att tänka ”Blade runner” (1982), en annan sci-fi-historia med identitetskris.

Mycket är bekant från serien och 90-talsfilmen. Majorens bakgrundshistoria har skrivits om och en del andra ändringar ska göra det värt för fans att se denna nytolkning. Men storyn som driver spänningen framåt i filmen är förutsägbar och trög. Ingen lär tappa hakan när de verkliga skurkarna visar sig.

Miras jakt på vad som döljer sig bakom hennes eget ”skal” engagerar inte heller. Johansson tar sin rollfigur på dödligaste allvar och det tynger ner henne – nästan fysiskt, eftersom stjärnan mestadels spelar henne lätt framåtlutad. Majorens radarpartner Batou görs av danske ”Borgen”-stjärnan Pilou Asbaek. Han ska bidra med kärv humor, men inget får Johansson på bättre humör.

Vad gäller den hårda förhandskritiken mot att det inte är en asiatisk skådespelare som får göra den i sammanhanget smått ikoniska huvudrollen är det lätt att se hur man har försökt att lösa upp gränser och identiteter. Alla lär dock inte acceptera den poängen som ursäkt.

”Ghost in the shell” har biopremiär i morgon.