En av tidernas främsta filmmusikkompositörer hedrades igår i Beverly Hills. Synd bara att Jerry Goldsmith är död, nu när han fick sin stjärna på Walk of fame. Det är ”Gremlins”-regissören Joe Dante som ligger bakom kampanjen för att Goldsmith skulle få den postuma äran.

Den Oscarvinnande musikern dog i cancer 2004 och att Dante, som själv anlitade honom för flera av sina filmer, vördade honom är givet. ”Varje film Goldsmith skrev musik till blev automatiskt tio gånger bättre”, sa Dante, enligt Variety.

Hans namn är kanske inte omedelbart bekant för den breda allmänheten. Men filmerna han skrev musik till är det. Goldsmith, som alltid hade en stor experimentlusta som han kombinerade med klassisk musikskolning, hade en förmåga att fånga de rätta känslorna för filmerna han jobbade med. Som de här:

Pampigt i rymden

Det mest kända ”Star trek”-temat skrevs av Jerry Goldsmith, som lätt fick en att vilja mönstra ombord på Enterprise ihop med Kirk och gänget.

Farlig erotik

Musiken till ”Basic instinct” (1992) hade sexiga stråkar som skar genom filmen.

Rå action med asiatiska vibbar

”Rambo: First blood part II” (1985) har åtminstone en ingrediens som är bättre än vad filmen förtjänar – Jerry Goldsmiths musik är som ett helt litet djungelkrig i sig.

Isande, religiös fasa

Ett av de absolut bästa soundtrack som någonsin har skrivits för en film var den här skräckinjagande musiken för ”Omen” (1976), filmen om Djävulens son. Goldsmith vann en välförtjänt Oscar för den.

Futuristisk jakt

Musiken till ”Total recall” (1990) var ett exempel på hur Goldsmith började använda mer och mer elektronisk musik på äldre dar. Mycket låter förfärligt daterat idag, men en hel del är fortfarande väldigt effektfullt. ”Total recall” är som en intensiv jakt i rymden som aldrig slutar.

Barnsligt och läskigt

Musiken till ”Poltergeist” (1982) har många fasansfulla inslag. Men den roligaste kontrasten är när det här barnsliga temat spelas. En slags Spielbergnostalgi där ondskan lurar bakom de sockersöta stråkarna.

Drömsk Sovjetnostalgi

”Ryska huset” (1990) var inte en förfärligt minnesvärd film. Men Goldsmiths musik satte sig som klister i huvudet. Den här vemodiga musiken har dessutom legendaren Branford Marsalis på saxofon.

Det här var bara ett litet axplock. Jerry Goldsmith var väldigt flitig under ett halvt sekel. Jag har satt ihop en matig Spotifylista för den som vill lyssna mer på en av de största.