King Arthur: Legend of the sword

Regi Guy Ritchie, med Charlie Hunnam, Jude Law, Astrid Bergés-Frisbey, Djimon Hounsou, Mikael Persbrandt, Eric Bana.
ACTION
Sannerligen säger jag er: Det här är ett mäktigt svärd.
Aldrig har väl ett kraftfullare svärd svingats på bioduken. Det glöder av energi och får motståndarna att explodera i ett fyrverkeri av specialeffekter. Men endast rätt man kan lägga sina båda händer runt svärdfästet. Bara en utvald man kan ens lyfta det ur stenen.
Alltför många filmer har redan berättat sagan om svärdet Excalibur och hjälten Arthur. Svärdet gav namn åt ”Excalibur” 1981 (som idag är för mycket Monty Python) och ”Svärdet i stenen”, som är en tecknad Disneyfilm.
Det här är en Guy Ritchie-film. Det märks på att den har snabbsnackande grabbiga småkriminella i Londinium. Kvinnorollerna är mest bakgrund. Filmen har också den sortens komiska blixtsnabbt klippta förklaringar som gav nytt liv åt regissörens Sherlock Holmes. Och de stora actionsekvenserna har lite mer av brittisk mytologi än Hollywood.
Fast bitvis är det tyvärr som en hårdrocksvideo. Digitala monster, explosioner och bombastisk musik.
Men här finns glädjeämnen också. Charlie Hunnam är en bra Arthur med charmig utstrålning. Jude Lawe en utmärkt skurk, som onde farbror Vortigern. Det blir aldrig tråkigt när Jude Law är i bild.
Mikael Persbrandt har en liten roll som vikingarnas talesman, men det är en annan sorts medeltida nordbo än vi är vana vid i fiktionen. Det pratas med skräck om vikingarna i filmen, men de gånger Persbrandts rollfigur Gråskägg dyker upp är det som förhandlare. Elegant trimmat hår och skägg, dyra plagg och mångordig engelska.
Han ger vikingar ett nytt ansikte.
Inleds med att skurken Vortigern störtar sin bror kung Uther från tronen. Lille prins Arthur lyckas fly i en roddbåt som driver nedför Themsen och växer upp på en bordell i Londinium, en snyggt byggd medeltida stad med rester av romersk amfiteater. Vortigern tar hjälp av magi för att få övernaturlig kraft, och det är också sådant som hjälper den vuxne Arthur att slå tillbaka.
Här finns gott om fantasivarelser, inte minst riktigt skrämmande ormar.
Magikern Merlin nämns men syns inte, men andra vanliga byggstenar i Arthursagan finns inte med. Ingen romantik, ingen Guinevere, men ledtrådar för eventuella uppföljare.
Filmen mixar romerska stadsnamnet Londinium med perioden när nordbor invaderade England. Det här utspelas i specialeffekternas århundrade. Mer underhållning för den som gillar skrönor och fantasy än faktiskt historia.