Exakt vad det är som kommer om natten är oklart i Trey Edward Shults klaustrofobiska och mycket effektiva ”It comes at night”. Ett sorts postapokalyptiskt minimalistiskt kammarspel där allt det som varken sägs eller syns, bara kan anas, göder mardrömmen.

En smittsam sjukdom härjar utanför, så Paul (Joel Edgerton), hans fru Sarah (Carmen Ejogo) och deras tonårsson Travis (Kelvin Harrison Jr.) har barrikaderat sig i ett hus i skogen, där de lever med strikta rutiner.
En natt försöker en främling (Christopher Abbott) bryta sig in på jakt efter vatten. Paul försäkrar sig på ett ganska brutalt sätt om att han inte är smittad, men låter honom sedan flytta in, tillsammans med sin fru (Riley Keough) och lilla son.

För ett tag ser det ut som att de två familjerna ska kunna leva tillsammans, men misstro, paranoia, sorg, skräck och det ständiga hotet från något fruktansvärt på andra sidan väggarna får snart den tunna fernissan av civilisation att spricka. Och då handlar det inte längre om vad som lurar i mörkret utanför – utan om vilka fasor mörkret inuti människorna kan släppa lös.

”It comes at nights” övergripande sparsamhet, med exposition såväl som story och visuella skrämselmedel, kan komma att göra den som väntar sig skräck i traditionell mening besviken. Men som studie i den mänskliga naturen under extrema förhållanden och uppvisning i mesta möjliga obehag med minsta möjliga medel, är det här en riktig rysare.