Mother!

Regi Darren Aronofsky, med Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Ed Harris, Michelle Pfeiffer.
DRAMA
”Mother!” är intressantare att diskutera än att se.
Skickligt skapad mardrömskänsla gör filmen till en plåga. Skådespelarna är duktiga, men till sist är det mer löjligt än omskakande. ”Mother!” vill vara viktig men blir bara fånig. Använder sig av skräckens klyschor.
I ett stort hus ute på landet bor Kvinnan (Jennifer Lawrence) med sin make (Javier Bardem). Han är berömd författare som inte kommer igång med sin nya roman. Hon renoverar huset, målar, snickrar, skapar hemtrevligt hushåll. När maken låter en främling (Ed Harris) bo över tvingas hon motvilligt vara perfekt värdinna.
Främlingen, som visar sig vara en beundrande läsare, får snart sällskap av snipig fru och två grälsjuka vuxna söner. Fler och fler människor ansluter. Irritation. Obehag.
För kvinnan blir det allt hemskare tills en vändning, som också får författarens skrivkramp att släppa. Den nya romanen ger honom fler fans. Invasionen av huset blir värre och värre och värre och… ”Mother!” slår över i skrattretande scener. Surrealistiska syner. Skräck. Strid.
Darren Aronofsky lyckas ge åskådaren ångest. Inte genom den gymnasiala symboliken eller oron för vad mänskligheten gör med moder Jord eller konstnärers problem med berömmelse. Utan ångest över att genomlida uppblåst banalt trams.