Vad är verklighet och vad är hallucinationer? Eller kanske till och med spökerier? De frågorna ställer sig två nya Stephen King-filmatiseringar på Netflix.

”1922”, som har premiär på streamingtjänsten i dag, är baserad på en novell hämtad ur ”Nattsvart, stjärnlöst” som Stephen King publicerade 2010. Den utspelar sig ute på landsbygden i Nebraska där vi möter familjen James, pappa Wilfred (Thomas Jane), mamma Arlette (Molly Parker) och 14-årige sonen Henry (Dylan Schmid).

De driver en ranch, men sprickan i familjen är djup. Det är Arlette som äger marken och hon vill sälja allt och flytta till närmaste stad, Omaha, där hon planerar att öppna butik. Wilfred och Henry vill absolut inte att hon säljer; de hatar staden och känner att livet ska levas på landet. Wilfred når slutsatsen att det enda som kan göras är att han och pojken tar livet av Arlette…

En mörk historia, mörkt skildrad. Så pass att Thomas Jane går igenom hela filmen med ett nedskitat ansikte, tjurig blick och whiskyröst. ”1922” är en tragedi av klassiskt litterärt snitt vars slut känns mer eller mindre givet från början. Filmen bygger upp en obehaglig stämning; gillar du inte råttor kan man väl säga att det här blir en fullödig skräckrulle för dig. Men den lider av att varken relationerna mellan familjemedlemmarna, eller deras motiv, känns övertygande från början.

Vill du ha högre klass på dina Stephen King-filmer är ”Gerald’s game”, som lades upp på Netflix för några veckor sedan, ett bättre val. Den här thrillern är baserad på ”Geralds lek” som publicerades 1992.

Här möter vi Jessie och Gerald (Carla Gugino, Bruce Greenwood), vars äktenskap är skakigt. En dag åker de till en stuga ute i vildmarken där de ska tillbringa en romantisk helg för att reparera relationen. Jessie går med på en sexlek och låter sig bindas fast i sängstolparna med handklovar. Men när leken börjar gillar hon inte Geralds aggressiva attityd och tvingar honom att avbryta. Men plötsligt får han en massiv hjärtinfarkt och dör. Nu sitter Jessie fångad i sängen, långt bort från all civilisation…

Regissören Mike Flanagan regisserade en annan thriller för Netflix förra året, som du förhoppningsvis såg, för den var riktigt spännande – ”Hush”. Även den utspelades i ett hus långt ute i skogen. ”Gerald’s game” är nästan lika bra, med mycket starka prestationer av Gugino och Greenwood. Filmen utvecklas till ett slags kammarspel med skräckinslag då Jessie så småningom börjar hallucinera, höra röster och minnas tillbaka till ett förfärligt övergrepp i hennes barndom.

Här finns gott om blinkningar till andra klassiska Stephen King-berättelser, som till exempel ”Cujo”. Den som minns solförmörkelsen i ”Dolores Claiborne” får nog en kick av att inse att det är samma solförmörkelse i den här berättelsen.

Filmen blir till fängslande terapi för Jessie. Och kul även att se Carel Struycken från ”Twin Peaks” som den märklige ”Månskensmannen” som blir en länk mellan just verklighet och hallucination.