Three billboards outside Ebbing, Missouri
Regi Martin McDonagh, med Frances McDormand, Sam Rockwell, Woody Harrelson, Abbie Cornish, Pete Dinklage.
DRAMAKOMEDI En sorg och smärta som är så stark att det gör ont att se. Korsat med knasigt komiska scener och de mest välskrivna repliker du kan höra.
Plus mäktiga bilder och ett begåvat bruk av musik.
Manusförfattaren Martin McDonagh har sannerligen en egen stil, och det här är lika omtumlande som hans långfilmsdebut ”In Bruges” där två torpeder turistar i belgiska idyllen Brügge i väntan på en dom om sitt öde.
I Ebbing, Missouri har också ett brott skett. En tonårsflicka blev mördad och våldtagen ett år tidigare. Hennes mamma Mildred (Frances McDormand) är ursinnig på poliskåren som inte hittat förövaren. När hon ser de tomma affischtavlorna utanför staden köper hon reklamplats för att kräva att den lokale sheriffen lägger mer kraft på att lösa fallet.
Det sätter igång flera reaktioner. Poliserna blir upprörda, i synnerhet den inte alltför begåvade Dixon (Sam Rockwell), som tidigare anklagats för att ha misshandlat en svart fånge. Sheriffen Willougby (Woody Harrelson) är mer resonerande, men också fullt upptagen med privata bekymmer.
I den lilla staden engagerar sig folk på de två sidorna. Vänner, familjemedlemmar, Mildreds ex-make och tonårsson… många drabbas av starka känslor. Mitt i konflikten står annonssäljaren Red Welby (Caleb Landry Jones) som upplåtit plats till de kontroversiella affischerna. Det blir våldsamt. Det blir obehagligt. Det blir också fruktansvärt roligt.
Här kommer sannerligen alla känslorna på en och samma gång.
Bit för bit får vi veta mer om de olika spelarna. Mildreds sorg och smärta har många lager, i tillbakablickar visas scener när dottern levde. Den brutale och bufflige Dixon får visa fler sidor. De är de två motparterna i filmens konflikt, mycket olika, men gemensamt har de en bottenlös ilska.
Båda Frances McDormand och Sam Rockwell är fantastiskt bra i rollerna.
Och här finns många fascinerande figurer. Woody Harrelson gör en av sina bästa insatser som sheriffen, och Abbie Cornish spelar hans hustru i några kärleksfyllda stunder som gör stort avtryck. Pete Dinklage är en biljardspelande beundrare till Mildred med en oförglömlig scen på en restaurang.
Lucas Hedges är mycket bra som Mildreds son, och hennes ex-man spelas av skicklige John Hawkes.
Utmärkta skådespelare. Fint foto av Ben Davis, musik av Carter Burwell. Mest av allt ett mångbottnat manus som tar med publiken på en omtumlande resa i jakten på mördare, på hämnd, på nåd, på försoning eller förlåtelse. Inget är förutsägbart.
Och ABBA:S ”Chiquitita” har aldrig använts mer effektfullt i en filmscen.