ACTION. Ni kommer säkert att få höra om hur ”banbrytande” den här filmen är eftersom den utspelas helt ur huvudpersonens perspektiv. Han är en cyborg som jagas av en superskurk genom Moskva och filmen liknar medvetet ett first-person-shooter-spel.

Det börjar lovande, och här finns några actionscener (som en attack mot en konvoj) där man undrar hur de lyckades filma allt utan att mista kroppsdelar. Sharlto Copley roar som Henrys minst sagt mångsidige kompanjon.

Men en kreativ visuell idé behöver också kött på benen. Storyn är ett sömnpiller och efter ett tag blir fps-perspektivet tjatigt och klaustrofobiskt. Tjusningen med ett sådant spel är att vi utforskar en värld genom Henry och får styra själva. Här tvingas vi bara sitta bredvid när någon annan spelar.