Angry birds – the movie

Regi Clay Kaytis/Fergal Reilly, med röster av Fredde Granberg, Jens Hultén, Nassim Al Fakir, Allan Svensson, Cecilia Wrangel Schough.
ANIMERAT
Red är en röd fågel som lätt tappar humöret och skyller sina misslyckande på andra. Vi möter honom när han som bud ska leverera ett viktigt ägg till en familjefest. Det blir en halsbrytande intro där Red och hans ömtåliga föremål slängs än hit, än dit i ett vansinnigt tempo.
Red får många smällar. Det är slapstick som slår.
”Angry birds” bygger på det populära digitala spelet, men filmberättande verkar mest inspirerat av Tex Avery, Chuck Jones och andra pionjärer inom tecknad film. Det är som Snurre Sprätt och Daffy Duck och Wile E Coytote, den där vargen som alltid jagar en speedad springande fågel men själv åker på smällar.
En del kraschande i den här filmen påminner om den traditionen. Men ”Angry birds” har många känslor, från galen ilska till gulligt.
Vår hjälte Red tvingas av domstolen (en uggla med komplex för sin kortväxt) att gå en kurs för att behärska humöret. Där möter han andra som gjort saker som brutit mot reglerna på Fågelön. Där de flesta boende är snälla och det finns få problem och inga fåglar flyger eftersom de inte har fiender. Reds nya vänner är bekanta från spelets värld; gula Chuck, explosiva Bomb, hotfulla Terence och terapeutiska Matilda.
Men då kommer ett skepp i bukten. Det styrs av ett par gröna grisar som säger sig komma som vänner. Den ledande grisen har Galenskaparna-skägg och göteborgsdialekt, och Red blir snabbt misstänksam mot grisarnas avsikter. Men de andra på Fågelön avfärdar Red, eftersom han alltid är negativ och aldrig litar på någon.
Red har rätt. Visst är grisarna opålitliga. Filmen ska förstås komma fram till själva spelupplägget där det skjuts fåglar med slangbella mot grisar och deras fästen. Och hindra grisarna från att stjäla fåglarnas ägg.
Knäppt och knasigt naturligtvis. Men också underhållning som lyckas roa olika åldrar och på olika vis. En del kan fnissa åt en The Shining-referens, andra åt rumpskämt. Filmen är dubbad till svenska, men det finns många roliga skyltar på engelska för den som hinner läsa.
Och som alla bra fabler och sagor finns det något att lära. Kanske om ilska och samarbete, kanske att det kan vara kul med lite smällare och trams ibland.