Romantik med debatt
avLivet efter dig
Regi Thea Sharrock, med Emilia Clarke, Sam Claflin, Janet McTeer, Charles Dance, Jenna Coleman och Brendan Coyle.
KÄRLEK I en brittisk småstad jobbar Louisa som kallas Lou i tesalongen. När hon plötsligt får sparken, de har inte många kunder, blir det kris eftersom pappa är arbetslös och familjen fattig. Lou har ingen utbildning och inga ambitioner, men lyckas få jobb som assistent åt en ung man i rullstol.
Han heter Will Traynor och är från traktens rika familj. Han är förlamad från nacken neråt och sitter i rullstol. Will är förbannad och elak och saknar sitt tidigare sportiga liv. Han har försökt ta livet av sig och vill helst få hjälp att dö.
Fattig flicka möter rik pojke. Ett gulligt medeltida slott och vackra bilder. En klassisk romantisk historia, men den här har några ovanliga vändningar. Författaren Jojo Moyes har själv förvandlat sin bästsäljande bok till filmmanus, och hennes kvinnliga huvudperson är en charmig bekantskap.
Lou har en klädsmak som verkar inspirerad av plockgodis i regnbågens alla färger, och spelas med avväpnande naivitet av Emilia Clarke. En bra bit från hennes Daenerys i ”Game of thrones”. Sam Claflin är också sevärd som snobbig överklass, en högdragen typ som mot sin vilja får lära sig skratta igen och försöka se möjligheter.
Hans föräldrar spelas med aristokratisk elegans av Charles Dance och Janet McTeer, som kontrast till Lous hem som är arbetarklass och trångt. Där finns föräldrarna Brendan Coyle och Samantha Spiro, och det brittiska klassamhället bildar en bakgrund till berättelsen om Lou och Willl. Hon har också en pojkvän, vars uppfattning om semesterresor och vad de ska göra tillsammans blir en torftig kontrast.
Mest handlar det om gryende romantik och om kärleken skulle kunna ge Will livsglädjen åter. Filmens funderingar kring dödshjälp av den sort som man kan köpa i Schweiz har redan väckt diskussioner, mer än vad boken gjorde.
Som romantisk komedi använder ”Livet efter dig” välkända konturer, en målarbok som man lätt kan färglägga efter färdiga mönster. Men debatten kring dödshjälp och vad som gör livet värt att leva ger historien mer skuggor och komplikationer.
Man kan bli rörd av både sorg och glädje på film. ”Livet efter dig” är en ”Love story” för 2010-talet, en snyftare som lär starta samtal.