SVJ (Stora vänliga jätten)

Regi Steven Spielberg, med Ruby Barnhill, Mark Rylance, Penelope Wilton, Rebecca Hall.
ÄVENTYR Det börjar på ett barnhem där föräldralösa Sophie, 10 år, läser Charles Dickens ”Nicholas Nickleby”. Hon berättar för oss om sömnlöshet och spöktimmen.
Sagostämnig som svänger mellan snällt och skräck. Som i ”E.T” följer Steven Spielberg ett manus av Melissa Mathison, nu efter bok av Roald Dahl.
Men i år är det ingen liten utomjording som barnet stöter på utan en jätte. Han är sju meter lång och rövar med sig Sophie eftersom hon har sett honom smyga omkring i Londonnatten. I jättarnas land visar han sig vara den minste, en mobbad fredlig figur. De andra nio jättarna är alla elaka människoätare med bloddrypande namn.
När den största och mest skrämmande jätten känner doften av människobarn blir det jakt på pysslinglilla Sophie.
Sådana scener är bitvis lite läskiga för mindre tittare, men här finns även humor för den målgruppen. Snälle jätten gör en egen bubblande brygd och när drycken hamnar i kroppar bildas gas. Explosiva gröna pruttar blir spektakulära specialeffekter som möts av förlösande skratt.
Barn som brottas med språket och krångliga uttryck kan också njuta av den stora vänliga jättens problem med orden. Det blir bakvänt och omkastade bokstäver. Att kalla brittiska drottningen för majonnäs istället för majestät är ett skämt som går hem finfint hos 6-åringar.
Jo, brittiska drottningen dyker upp i en viktig biroll efter ett långsamt mittparti. Filmen verkar utspelas på 1980-talet och den handlingskraftigfa Sophie hittar på en plan för att bli av med hotet från de onda jättarna. Hon och SVJ, som hon kallar honom, ger sig av mot Buckingham palace.
Ruby Barnhill är mycket bra som den kavata Sophie, och Mark Rylance ger charmigt ansikte och utstrålning åt den lustigt byggda jätten. Fina skådespelare och modernaste teknik hjälps åt att bygga berättelsen, bitvis vemodig om ensamhet. SVJ har vänliga ögon och stora viftande öron som hör hemliga viskningar och önskningar. Han samlar på drömmar, färgstarka ljusspel som han samlar i glasburkar.
Om känslor och längtan efter någon familj, men inte överdrivet sentimentalt. Steven Spielberg är en duktig sagoberättare, en Charles Dickens för vår tid.