Ice age: Scratattack

Regi Michael Thurmeier, med röster av Björn Granath, Reine Brynolfson, Robert Gustafsson, Ellen Bergström, Jennie Jahns, Per Fritzell, Andreas Nilsson.
ANIMERAT Det börjar med att ekorren Scrat i ett rymdksepp råkar spela flipperspel med planeterna i universum i sin eviga jakt efter ett ekollon.
Man kan förstås göra vad som helst med dagens filmteknik.
Så vad vill man berätta? Samma gamla historier, samma gamla bilder av manligt och kvinnligt och familjer som vi tröttnade på för flera mansåldrar sedan. Om man nu kan ge liv och humor åt forntida varelser kan man väl ha lite mer fantasi än att pappa mammut glömmer bröllopsdagen? Att mammor/flickor gillar blommor och pappa har svårt att smälta att dotter mammut ska gifta sig och flytta hemifrån.
Det kändes stenålder redan när ”Brudens far” kom 1950.
”Ice age: Scratattack” pendlar mellan svindlande slapstick och relationsdramatik. Djuren pratar som om de gått en kurs i samverkan. Men det håller hög fart, och det är den fysiska komiken som driver filmen framåt.
Det är Scrat som sätter igång det mesta, precis som i de senaste filmerna där han orsakat flera stora förändringar för jordklotets kontinenter och artbestånd (hej då, dinosaurier). Nu hamnar Scrat i ett rymdskepp som han krockar sig fram med och orsakar mycket elände.
Det drabbar ibland honom själv som när han ställer om gravitationen i farkosten vilket leder till humor som man uppskattar mer om man förstår vad tyngdlagen är och kan läsa ordet gravity.
Hans missöden gör också att en asteroid far glödande mot jorden.
Där vandrar vännerna från de tidigare filmerna. Vesslan Buck (”Ice age 3: Det våras för dinosaurierna”) sjunger opera och pratar Galenskapargöteborgska. Han har en plan för att rädda alla och planeten.
Även sengångaren Sid har romantiska drömmar, med Brooke (Ellen Bergström) som Sids nya käresta. Hon har också ett sångnummer. Det finns en sidointrig kring evig ungdom och mystiska saker som föryngrar. Ordvitsen Shangri-Lama, namnet på en flummig kultledare, är som gjord för mor- och farföräldrar.
Lite för alla åldrar, Lite galet, lite ängsligt, men i grunden gammalmodigt som om vi fortfarande var infrusna i isåldern.
Även flygande dinosaurier pratar som om de gått i terapi hos någon amerikansk tv-såpa.