Den italienske veteranen Marco Bellocchio tar sig an bandet mellan mor och son, och en vuxens mans oförmåga att läka efter förlusten av sin mamma, i den här berörande men bristfälligt sammanhållna filmen baserad på journalisten Massimo Gramellinis självbiografiska roman.

 
Historien börjar i Turin, hemma hos lille Massimo (en bedårande, ljuvligt uttrycksfull Nicolò Cabras) och hans kärleksfulla men uppenbart plågade mamma (Barbara Ronchi), som plötsligt tar sitt eget liv.

Massimo – som har fått en friserad sanning (”akut hjärtinfarkt”) om sin mammas död från sin pappa (Guido Caprino) och de andra vuxna i hans omgivning som inte vet hur de ska hantera hans sorg – växer upp och blir journalist. Men fortfarande som vuxen man (Valerio Mastandrea) är han som en övergiven liten pojke på insidan. Tills en påminnelse om hans mamma och mötet med en lyhörd läkare (Bérénice Bejo) leder till ett sorts sent förlösande.

”Minnen av min mamma” är en stark och en avsevärt svagare film i ett, där den hoppar mellan nostaliska barndomsminnen i sepialiknande toner som är oförblommerat men effektivt sentimentala och bara hjälpligt skarvade scener ur ett tafatt vuxenliv, som är betydligt svårare att ta till sig.

 
Det är synd på en så bra början.