Guardians of the galaxy vol 2

Regi James Gunn, med Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Elizabeth Debicki, Kurt Russell, Michael Rooker.
KOMEDI
Lekfullt och fnissigt. Som en serietidning. Eller ett gammalt blandband med älskade hits från 1970-talet.
Första filmen slutade med att huvudpersonen Pete fick ett kassettband, arvet efter mamma som dog i cancer 1988. Uppföljaren inleds med att vi får se modern och Petes far i en bil i Missouri 1980. Bilradion spelar ”Brandy” av Looking glass.
Filmen fortsätter på en avlägsen planet långt ute i rymden 2014. Peter och de andra galaxväktarna har fått i uppdrag att skydda något värdefullt. De attackeras av ett gigantiskt monster, och medan hjältarna slåss för livet i bakgrunden av bilden lägger kameran fokus på det gulliga lilla trädet Groot som dansar till ELO:s ”Mr Blue sky” från det där gamla blandbandet, ”Awesome mixtape vol. 2” på en Walkman.
Musik och humor i fögrunden. Action i utkant av bild.
Ett gulligt litet träd som dansar? För nytillkomna tittare kan jag berätta att Peter Quill leder en styrka med varierande varelser, och det gäller också deras motståndare med blå pirater/plundrare och guldfärgade Sovereigns ledda av en sträng överstepräst (Elizabeth Bedicki). Pete munhuggs jämt med sin kollega Rocket, en kaxig tvättbjörn, och har en romantisk laddning med en annan väktare, bistra gröna Gamora (Zoe Saldana).
Pete försöker själv beskriva deras outtalade relation för henne som något ur tv-serien ”Skål”. Filmen är full av den sortens populärkulturella referenser, som David Hassselhoff, Howard the Duck och Mary Poppins. I en hastig cameoroll syns Sylvester Stallone.
Och så musiken förstås. Greppet att ljudsätta actionscener med klämkäcka poplåtar från Fleetwood Mac eller Glen Campbell ger de här filmerna en speciell ton. George Harrisons ”My sweet lord” illustrerar ett visuellt paradis.
Och när Cat Stevens sjunger en av sina klassiker till några känslosamma scener i slutet kan man inte annat än le.
James Gunn som skrivit och regisserat har ett förflutet i C-filmsbolaget Troma. I mycket är det här samma sorts mix av olika stilar, fast med gränslös budget. Star Wars möter monsterfilm korsad med filosofi och avancerad skapelselära.
Pete får reda på sanningen om sin far och filmen handlar mycket om familjer. Olika särlingar som söker ett sammanhang, och när föräldrar sviker finns det andra som blir stöd. I vänskap eller arbetskamrater kan man hitta lojalitet och solidaritet. En sentimental serietidning.
Men mest mycket underhållande.