Det är sent 1800-tal och föräldralösa Felicie drömmer om att bli ballerina, och rymmer från sitt ruggiga, stränga barnhem ute på landsbygden till Paris, tillsammans med bästa kompisen Victor, som i sin tur vill bli uppfinnare.

Han får jobb hos självaste Gustave Eiffel, och hon lyckas – efter att ha stulit en otrevlig rik flickas identitet, och med hjälp av den halta städerskan Odette – nästla sig in på Parisoperan, där en dansös ska väljas ut till en uppsättning av Nötknäpparen.

Hur det går kan vem som helst räkna ut då den här filmen lydigt prickar av hela checklistan för upplyftande berättelser för barn om underdogs som uppfyller sina drömmar trots diverse hinder, elakingar och kriser på vägen.

Hjärtat värms ändå, framför allt av relationen mellan Felicie och Odette, och dans- och träningsscenerna tillför energi.

Men tidslinjen är seriöst ur led. Avsiktliga flirtar med dagens kids i form av ett anakronistiskt soundtrack med modern girl power-pop, en reality-tv-inspirerad uttagningsprocess på operan och jeansshorts över leggings (à la mode på 1880-talet?) blandas med rena historiska faktafel.

 
Det gör intrycket lite tondövt och förvirrat, i alla fall ur ett vuxet perspektiv. Och det är synd på en film vars tjusigt animerade stadsvyer och historiska miljöer vittnar om högre ambitioner.