När Ragnhild Ekner var runt 20 tillbringade hon några intensiva år med ett tajt kompisgäng på Stockholms skuggsida. Under broar, på tunnelbanestationer, kvartershak, parkbänkar och i nersuttna soffor i medtagna lägenheter. Bland ölburkar, fimpar, socialbidrag, rullpapper, taggtråd och sprayburkar.

 

Vissa klarade av övergången till vuxenvärlden, andra inte. Konstnärssjälen Jussi konstaterade att den här världen inte var för honom, och begick självmord.

 

”Trafikljusen blir blå i morgon” är Ekners nostalgiska och mycket personliga kärleksförklaring till Jussi, till gänget och gemenskapen i utanförskapet, till graffitin och den tid som flytt. Utformad som en förortsromantisk essä, med känslorna på utsidan och en naiv men välskriven, sunkpoetisk berättarröst.