Vår vingård i Bourgogne 

Regi Cédric Klapisch, med Pio Marmaï, Ana Girardot, François Civil, Jean-Marc Roulot m fl

DRAMAKOMEDI Regissören Cédric Klapisch har med sin trilogi ”Den spanska lägenheten”, ”Förälskad, förvirrad” och ”Chinese Puzzle” gjort en charmig (men inte alls lika bra) lillasyster till Richard Linklaters trilogi ”Bara en natt”, ”Bara en dag” och ”Before Midnight”. Regissörerna har båda följt sina huvudpersoner – spelade av samma skådespelare genom alla filmerna – från osnutna, Europa-resande studenter med stora idéer till i alla fall något mer sandpapprade vuxna. På så sätt har de fångat den svindlande känslan av tid som går och vad den gör med människor. Här fortsätter Kaplisch lite på samma spår, och inom filmens första minuter har vi sett årstidernas växlingar på en vingård i Bourgogne, och en pojke växa upp till man. Det visar sig att Jean har rest världen runt och inte har hört av sig till familjen på snart fem år, inte ens hört av sig när mamman gått bort. Nu är pappan sjuk, och saker måste redas ut med de två syskonen. Hur ska de göra med gården?

Medan man glimtvis och vid sidan av får följa en vinodlings- och vinframställningsprocess utvecklar sig ett småputtrigt och väldigt lagom drama om en syskonrelation. Ibland blir det lite för enkelt, några vändningar här och där känns konstruerade och ofta drunknar värmen, humorn och det fina spelet i en tjock matta av tondöv musik som gör att filmen känns sämre och mer generisk än vad den faktiskt är. Men, om man kan överse med diverse snedsteg som repliken ”Kärlek är som vin. Den behöver tid” är ”Vår vingård i Bourgogne” typiskt höstmys.