Niilas (Daan Roofthooft), som bor med sin pappa i Belgien, skickas under protester till svenska Lappland för att tillbringa en sommar med sin mamma (Sara Sommerfeld) och hennes nya, samiska bonusfamilj, som är i full färd med att samla in sina renar.

Niilas är blyg och obekväm i den främmande miljön och sluter sig inåt, men efter ett par olyckliga beslut och händelser närmar han sig trots allt sin nya familj, och han bestämmer sig för att ta med sig sina syskon – en styvsyster och en halvbror – för att leta reda på en bortsprungen ren.

”Cloudboy” har tydliga budskap till en ung publik om hur olika familjer och levnadsförhållanden kan se ut, om vikten av respekt för varandra, djuren och naturen och om att alla är bra på något, bara de kommer på vad det är. Och de storslagna lappländska vyerna, som verkligen ser fantastiska ut, täcker i viss mån upp där skådespel och dialog lämnar mer att önska.

Men manus är kortfattat i överkant, och karaktärerna, framför allt Sommerfelds mammaroll, är så flyktigt formulerade att man i alla fall som vuxen blir frustrerad.
Och de uppenbara frågorna – varför Niilas och hans mamma bor i varsitt land och varför de inte ens verkar ha träffats under alla år – berörs över huvud taget aldrig.

En vacker film som dock hade behövt något lager till.