Recension: ”Shapeshifters” – personlig essäfilm om mellanförskapet
av
Shapeshifters
Av Sophie Vuković.
DOKUMENTÄR
Var är egentligen hemma för andra generationens invandrare? Och hur ska man kunna hitta hem och känna sig hemma någonstans när man aldrig hade en fast punkt till att börja med?
Sophie Vuković – som bara var några månader gammal när hennes familj lämnade forna Jugoslavien, och sedan kom till Sverige på 90-talet, efter stopp i både Australien och Kina – reflekterar över den typen av frågeställningar i ”Shapeshifters”. En poetisk, varsam och personlig essäfilm där det inte är det beryktade utanförskapet utan ”mellanförskapet” som står i centrum.
Vuković splittrade tillhörighetskänsla tydliggörs effektivt genom språkväxlingar mellan svenska, engelska och kroatiska, och samtal med två tämligen pragmatiska föräldrar ger balans åt filmens mer pretentiösa tendenser.
SNABBFAKTA
Sophie Vuković – som är född i forna Jugoslavien – funderar kring tillhörighet, identitet och migration i sin långfilmsdebut ”Shapeshifters”. En essäfilm och uppväxtskildring om att vara andra generationens invandrare. Nominerad till flera dokumentärpriser.