Mordet på Orientexpressen

Regi Kenneth Branagh, med Kenneth Branagh, Daisy Ridley, Johnny Depp, Judi Dench, Michelle Pfeiffer.
THRILLER Det är lätt att tycka att Hercule Poirot är en fjant med sin sensationellt självupptagna mustasch och sina pedantiska krav på hur de två frukostäggen ska se ut varje dag. Exakt fyra minuter! Exakt lika höga. Han mäter äggen i inledningen här, som i andra Poirot-tolkningar.
De första scenerna äger rum i Jerusalem där Poirot snabbt får överge frukosten för att lösa ett inbrottsdrama med misstänkta andliga ledare.
Kenneth Branagh etablerar direkt hur viktigt balans och rättvisa är för hans Hercule Poirot. En röd tråd som han bär hela vägen genom intrigen där det handlar om att hitta jämvikt i rättvisans vågskålar. Han blir en sympatisk detektiv med hjärta, vars excentricitet liknar en bokstavsdiagnos.
”Mordet på Orientexpressen” är bäst som upplevelse första gången, oavsett om man läser romanen eller ser en film. Agatha Chrisite är världsmästare på kluriga pusseldeckare som ofta lyckas imponera genom överraskande upplösning. Hon hade många originella lösningar för att hitta svaret på Vem gjorde det?
Den som inte kan intrigen här roas säkert av ett väl berättat mysterium.
Vi andra kan njuta av det lekfulla kameraarbetet och spektakulära bilder. Det klassiska tåget som på 1930-talet rör sig från Istanbul mot London, tre dagar i dyrbara vagnar och lyxrestaurang. En lavin stoppar tåget i forna Jugoslavien. Mitt i natten mördas en av passagerarna.
Tåget står still i flera dagar innan lok och spår är klara för fortsatt resa. Hercule Poirot har en isolerad vagn med dussintalet passagerare attt förhöra och granska. Det är en stillastående spelplats, men regissören Branagh lyckas ge liv åt stängda utrymmen.
Han är också bra i huvudrollen och omger sig med en underhållande lista stjärnor. Johnny Depp som otrevlig amerikansk konsthandlare, Judi Dench som rysk aristokrat, Daisy Ridley som brittisk guvernant, Michelle Pfeiffer som rik amerikansk turist, Derek Jacobi som butler, Penelope Cruz som predikande missionär, rollen som Ingrid Bergman fick Oscar för 1974.
Visst kan man tycka att ess som Olivia Colman är bortslösade i biroller, men de flesta har sin stund i rampljuset. Filmen gör några mindre ändringar jämfört med romanen.
En gammaldags sorts deckare och en gammaldags sort av stjärnensemble, men den har sin charm. Och kan man se den i härliga gammaldags formatet 70 mm är det en trevlig stund på bio.