Så här mitt i Prideveckan listar Filmbloggen 10 av de bästa filmerna med regnbågstema – samt tre avskräckande exempel… och två europeiska axelryckningar. 

1. Brokeback mountain (2005)

Tio år har gått. Smått revolutionerande när den kom, dels för att homosexualitet i vilda västern inte hade skildrats på ett så uppseendeväckande sätt förr, dels för att två Hollywoodstjärnor kunde spela två homosexuella män på ett ohämmat sätt utan att deras stjärnstatus blev lidande. Tvärtom, faktiskt – Jake Gyllenhaals och Heath Ledgers karriärer tog fart och det blev stor succé, ofta sedd som den film som borde ha vunnit en Oscar för Bästa film det året, i stället för den mindre intressanta “Crash” (som tog upp rasism). Sällan har kärlek skildrats så rått och desperat, i smutsiga arbetarklassmiljöer på 60-talet, allt sammanfattat i den där repliken som blev en klassiker: “I wish I knew how to quit you”.

2. Timmarna (2002)

Ambitiös och djupt gripande filmatisering av en lika strålande bok av Michael Cunningham. Den utspelar sig under tre tidsåldrar. Vi följer Virginia Woolf (Nicole Kidman) som kämpar med sin depression, en hemmafru (Julianne Moore) på 50-talet som har svårt att relatera till sin man och sitt barn, samt en bokförläggare (Meryl Streep) i New York några decennier senare som förbereder en fest för sin före detta älskare. En film om sorg och alienation där homosexualitet vävs in, ofta outtalad.

3. Angels in America (2003)

Den här fantastiska miniserien är baserad på en pjäs av Tony Kushner och regisserad av Mike Nichols. Den handlar om New York under aids-epidemin och skildrar sex mycket olika personers erfarenheter, däribland den ökände advokaten Roy Cohn (Al Pacino) som plågas nära döden av syner från sitt förflutna. Realism och fantasi blandas spektakulärt. Mycket mörkt och stjärnspäckat; en rejäl bredsida mot hur Reagan ignorerade krisen.

4. Torka aldrig tårar utan handskar (2012)

Jonas Gardells uppgörelse med 80-talets aids-epidemi i Stockholm är vacker, rolig och djupt upprörande. Inte bara vad gäller samhällets dåvarande rädsla och tystnad inför sjukdomen, utan även hur pass destruktiv religion kan vara för enskilda familjer och individer. Comeback för Stefan Sauk i en mindre roll; större genombrott för Adam Lundgren, Adam Pålsson och Simon J Berger.

5. Milk (2008)

Berättelsen om en av gayrörelsens största ikoner, Harvey Milk, framgångsrik lokalpolitiker i San Francisco som blev martyr efter att ha mördats av en annan politiker. Skildrades mycket starkt även i dokumentären “The times of Harvey Milk” (1984). En av Sean Penns främsta insatser. Milk hedrades nyligen med ett frimärke i USA, till kristna högerns förfäran.

6. The kids are all right (2001)

Charmig och känslig film om ett lesbiskt par (Julianne Moore, Annette Bening) som har varit ihop länge och upptäcker att deras tonårsbarn har snokat reda på den biologiska pappan, som är en riktig bohem (Mark Ruffalo). Det stökar till saker och ting i familjen. Filmen hakar inte upp sig på ett regnbågstema utan dess ämnen känns allmängiltiga. Hela filmen är ett utmärkt argument för homoäktenskap.

7. Min sköna tvättomat (1985)

En mycket speciell brittisk dramakomedi av Stephen Frears som visar hur vanliga arbetare och invandrare påverkas negativt av Thatchers styre under 80-talet. Handlar om en ung pakistansk kille i London, Omar (Gordon Warnecke), som får i uppdrag av sin farbror att sköta en tvättomat. Omar kommer på ett sätt att tjäna mer pengar – samtidigt som han inleder en romans med en vit kille (Daniel Day-Lewis) som hänger med rasister! Smart och kul, med perfekt rollista.

8. Boys don’t cry (1999)

Berättelsen om Brandon Teena, som blev våldtagen och mördad när det upptäcktes att han var transsexuell, blev en chockerande film som satte regissören Kimberley Peirce på kartan. Och givetvis Hilary Swank, som vann en Oscar för sitt övertygande porträtt. Filmen har blivit den främsta, mest omtalade tolkningen på film av verklighetsbaserade hatbrott.

9. Fucking Åmål (1998)

Lukas Moodysons genombrott är helt oemotståndlig, om 16-åriga Agnes (Rebecka Liljeberg) som blir kär i Elin (Alexandra Dahlström) som har rykte om sig att vara den som alla har hånglat med. En film om att vara ung, förvirrad och desperat längta efter att flytta ifrån hålan ute i landet. När filmen kom var inte Åmål-bor överdrivet förtjusta. Det borde de vara nu. Svårslaget i genren när det gäller att hitta rätt ton i skildringen av tonåringar och en story värd att berättas.

10. Flicka och hyacinter (1950)

Hasse Ekmans absolut bästa film handlar om en ung kvinna (Eva Henning) som lämnar en fest i upprört tillstånd och hittas död morgonen efter. Hon har hängt sig, och författaren Anders (Ulf Palme) som bodde granne med flickan blir fascinerad av fallet. Vad var det som drev henne till självmord? Twisten i slutet känns kanske given för moderna tittare, men vid filmens premiär hade Aftonbladet en enkät som visade att 40 procent av premiärpubliken inte förstod slutet. Ett tydligt tecken på hur nedtystat homosexualitet var på den tiden…

 

3 avskräckande gayskildringar:

Repet (1948)

Spännande Hitchcockthriller, banbrytande av tekniska skäl. Men också en tydlig representant för hur bögar skildrades av Hollywood på den här tiden – som svaga, opålitliga och/eller kriminella.

Cruising (1980)

Omdiskuterad seriemördarthriller där Al Pacino går undercover i New Yorks läderbögvärld. Har blivit en kultklassiker, men hatades av gayrörelsen som tyckte den var homofobisk. Illa skriven och rätt löjlig.

The crying game (1992)

Välgjord thriller med en legendarisk twist. Har på senare år fått alltmer kritik för att vara transfobisk och visst finns det något obehagligt över hur den delen av filmen används för att “chocka” en straight publik.

 

… och så lite mellanmjölk från Mellaneuropa:

North Sea Texas (2011)

Boys (2014)

De här filmerna om kärlek mellan tonårspojkar kommer från Belgien och Nederländerna och är anmärkningsvärt lika varandra. Vackra, lantliga miljöer, mycket fina och söta insatser från de unga skådespelarna… men klyschiga manus. Rara och lite trista.