DRAMAKOMEDI I ”Charlie Wilson’s war” (2007), en komedi med Tom Hanks, mötte vi en Texas-politiker som organiserade afghanska frihetskämpar mot den sovjetiska ockupationsmakten i början av 80-talet. I ”War dogs” möter vi två killar i tjugoårsåldern som blir vapenhandlare åt USA:s regering under Irakkriget.

Båda historierna är äventyrliga och galna. Ingen skulle tro på dem… om det inte vore för att de är verklighetsbaserade. ”War dogs” är inspirerad av en artikel i Rolling Stone.

Regissören Todd Phillips, som gjorde succé med ”Baksmällan” (2009), har gjort storyn till en färggrann skröna. Men även om reklamen vill locka alla ”Baksmällan”-fans är det inte samma typ av film. I stället känns det som att Phillips har sett ”Maffiabröder” mer än en gång, för stilen andas Scorsese, med Miles Teller som naiv berättare och Jonah Hill som karismatisk men oberäknelig vapenhandlare.

Räkna inte med blodiga nackskott i gränder, eller särskilt kvick dialog, för den delen. Men en rapp, rolig biljakt i Fallujah blir det i alla fall.

Filmen vill göra en poäng av hur sanslöst det blir när krig förvandlas till big business för enskilda firmor och individer. Men så tänkvärt blir det inte. I stort sett är det här en angelägenhet för en grabbig publik. Ana de Armas (som vi kommer att få se nästa år i ”Blade runner”-uppföljaren) har en otacksam roll som Bekymrad Fru. Men på ytan är det ändå en härligt absurd resa, och det räcker en bra bit. Hill är särskilt helgjuten som Efraim – alltid i gasen, aldrig ärlig.

Den verklige David Packouz, mannen som Teller spelar, dyker för övrigt upp i en rolig liten gästroll som trubadur på ett äldreboende i början av filmen.

”War dogs” har biopremiär på fredag.