En uppföljare som svämmar över av hjärta, humor och animerade under
av
Hitta Doris
Regi Andrew Stanton, med originalröster av bl a Ellen DeGeneres, Albert Brooks, Ed O’Neill och Diane Keaton, svenska röster av bl a Ulla Skoog, Leif Andrée och Petra Mede.
ANIMERAT 13 år efter att Pixars undervattensäventyr ”Hitta Nemo” förförde både barn och vuxna världen över och blev en av de mest framgångsrika animerade filmerna någonsin, kommer uppföljaren. Som inte är där uppe på den absoluta toppen vid sidan av originalet, men likväl svämmar över av hjärta, humor och rena rama animationsunder.
Den här gången är huvudkaraktären alltså Doris – den optimistiska palettkirurgfisken med extremt dåligt närminne som hjälpte clownfisken Marvin att hitta sin försvunne son Nemo i den första filmen.
Nu minns hon plötsligt att hon har föräldrar någonstans som hon kom bort från som barn, och tillsammans med Marvin och Nemo tar hon strömmen från Stora barriärrevet till det marinlivsinstitut vid Kaliforniens kust som hon lyckas komma ihåg att hon växte upp i.
Där träffar de bland annat en grinig men välmenande bläckfisk, en närsynt valhaj, en vitval som tror sig ha fel på ekolodet och två buffliga sjölejon.
”Hitta Doris” må sakna sin föregångares originalitet, är något bredare och något tramsigare, börjar kännas repetitiv framåt slutet och har, precis som Doris själv, lite svårt att hålla fokus. Men animationen har hunnit bli ännu mer magisk med tiden, och det riktigt stora tricket av Pixar är att de verkligen har lyckats ta Doris – som från början mest var en rolig sidekick – vidare. Genom att utrusta henne med känslor av ensamhet, utsatthet och förvirring, och sedan skicka henne rakt in i våra hjärtan.
Utan att för den skull förlora humorn kring henne.
Doris är fortfarande fantastiskt rolig, och Ellen DeGeneres gör vad som måste vara ett av tidernas bästa röstarbeten.
”Hitta Doris” är en söt och öm historia om separation, familj och förlust, som effektivt kombinerar de element som Pixar har byggt sina enorma framgångar på; häpnadsväckande animationsteknik, fartfylld action, excentriska figurer, humor som funkar över generationsgränserna och känslomässig tyngd.
Det är en uppföljare som faktiskt känns motiverad och var värd att vänta på, snarare än en lat fortsättning av cynisk slentrianmodell.
Just nu…
… är jag mycket nyfiken på nästa hösts Pixar-titel ”Coco”. En film inspirerad av den mexikanska högtiden de dödas dag.
Visste du att…
… clownfiskar blev så populära husdjur efter premiären av ”Hitta Nemo” att bestånden i vissa vatten sjönk kraftigt?
Se det här också:
En annan sevärd animerad film på bio är ”Husdjurens hemliga liv”, där Erik Haag gör en mycket rolig hundröst