Vacker poesi kring sorg
avI väntan på ett mirakel
Regi Piero Messina, med Juliette Binoche, Lou de Laage, Giorgio Colangeli.
DRAMA Sorg. Smärta. Tårar.
Sicilien några dagar före påsk. Anna (Juliette Binoche) är omgiven av sörjande och hennes tjänstefolk spikar upp svarta skynken framför fönster och speglar. En ung kvinna, Jeanne, hör av sig. Hon har just landat med flyget från Paris, inbjuden av sin pojkvän, Annas son.
Men var är han?
Det tassas och tigs, stirras med menande ögonkast. Anna är fåordig, filmen dröjer länge i bilderna. En del minnesvärda som tavlor.
Dagarna går. Anna är nyfiken på att få veta mer om sonens kärleksliv, den unga Jeanne vågar slappna av lite mer tillsammans med den äldre kvinnan. Anna verkar förtränga vad som hänt. Att ta hand om den yngre kvinnan blir ett sätt att fly verkligheten.
Fullt av antydningar, fullt av obesvarade frågor. Åskådaren får lägga ett pussel, med många bitar som liknar varandra. Olika nyanser av svart och grått med stunder av ljus och rött.