Flykten till framtiden

Regi Ulf Malmros/Jaana Fomin, med Elias Palin, Henrik Dorsin, Victoria Dyrstad, Johan Ulveson, Ia Langhammer.

KOMEDI
Här behövs inga krångliga förklaringar varför det går att resa i tiden.
Gamla gröna tunnelbanetåg stannar i Stockholm 1973. Nya blå tåg kommer fram till samma station år 2016. Det bara är så för huvudpersonen i filmen.
Titeln påminner om ”Tillbaka till framtiden”, och Ulf Malmros har skrivit en svensk motsvarighet. 2016 är framtiden, och allt startar 43 år tidigare.
Vi möter Svante, 22 år, en hjärtsjuk kille med utsvängda jeans som jobbar i skivaffär. Filmen återskapar skickligt augusti 1973, med kläder, dialog, inredning. I bakgrunden finns Norrmalmstorgsdramat och den svårt sjuke kungen Gustaf VI Adolf.
Svantes chef/kollega Bengan är också musiker (proggig flöjt) och spelas med smittande entusiasm av Henrik Dorsin. Scenerna i skivaffären och kulturkrockarna när Svante kommer till 2016 är filmens komiska behållning.
Det är mer stillsamma fniss än gapskratt.
När Svante går in i en tunnelbanevagn av modern sort hamnar han i dagens Stockholm. Hur ska han kunna förstå vad en iPhone är? Eller att en kvinna som står och talar rakt emot honom i själva verkat har en liten sladd och pratar i en bärbar telefon?
Att Svante kallar mobilen för walkie talkie är begripligt. Även att skivhandlare Bengan konstaterar att ”walkie talkien framkallar diabilder direkt” när han får se hur en iPhone kan fotografera.
Det finns färre ögonbrynshöjare när en från nutiden besöker 1973. Vinylskivor och kackerlackor blir tidsmarkörer.
Att unge Svante har svagt hjärta är en drivande motor i berättelsen. 1973 kan inte läkarna rädda honom. Men kanske finns tekniken i framtiden? Svante får en deadline att arbeta mot och jagar en operation 2016.
Tidsresor på film är populära, men det blir ofta krångligt när något ändras i det förflutna vilket påverkar framtiden. En människa kan inte födas om inte föräldrarna träffades, vilket vi fick lära oss i ”Tillbaka till framtiden”. Samma fenomen med alternativa livsöden finns även här.
Jimmy Lagnefors har skrivit musik och sånger som skickligt återskapar 1970-talskänslan tillsammans med rätt kostymer och scenografi.
I ”Tillbaka till framtiden” tidsreser de i en flygande explosiv bil. Här är det vardaglig tunnelbana. Filmen kör tryggt och säkert på spåret.