DOKUMENTÄR. Under 65 års tid har många tusentals sjuka vallfärdat till den norska siaren och helbrägdagöraren Joralf Gjerstad. 2009 stängde han sin mottagning, men för Margreth Olins film gick den omdebatterade, nu 90-årige ”Snåsamannen” med på att träffa ett antal nya patienter i behov av hans hjälp.

 
Den ena sjuka, deprimerade och av smärta och onda minnen plågade människan efter den andra tar plats i Gjerstads soffa, för att sedan omtumlade och liksom nyfrälsta vittna om hans helande, varma händer.

 
Det är lätt att bli berörd av både deras personliga historier och av Gjerstads innerliga humanism, tro på det goda och livslånga vilja att hjälpa. Men medan viljan är god, är upplägget repetitivt och perspektivet helt skamlöst enögt – och känslan av känslomässig manipulation skaver irriterande.

 
Skeptiker göre sig icke besvär, alltså.