RYMDSKRÄCK. I rymden kan ingen höra dig skrika (igen)? Det kan tyckas förutsägbart att gå på det uppenbara med detsamma, men det finns inte en chans i världen att den här filmen kommer undan likheterna med ”Alien” (1979).

Det är som att ”Snabba cash”-regissören Daniel Espinosa och hans medarbetare gått all in på att återskapa storyn och de legendariska skräckscenerna och helt enkelt ryckt på axlarna åt den kritik som oundvikligen kommer.

Att filmen utspelas i nutid, mer eller mindre, och knyter an till Nasas Mars-sonder är inte en tillräckligt pigg idé för att maskera formeln. Vi befinner oss på ISS, den internationella rymdstationen. Där fångar man upp en sond som är på väg tillbaka till jorden efter att ha hämtat prover på Mars. Ombord på stationen upptäcker de sex astronauterna att proverna innehåller en organism – det första beviset på utomjordiskt liv. Den lilla krabaten, som till en början mest ser ut som sporer, växer snabbt… och blir aggressiv.

En efter en börjar besättningen dödas av en slemmig klump som liksom i förlagan utvecklats till ett monster med huggtänder. Här finns repliker som ”Oj, vad fort den har vuxit” och scener där vi ser monstret snabbt röra sig i ventilationssystemet. Även den här krabaten gillar att ta sig in i människokroppen och stöka runt. Vi har sett ”Alien” och tydligen ska vi känna oss trygga i det, lite som att åka på charter igen till samma Mallis-hotell.

Det är en sak att som i ”Logan” lite diskret låna inspiration och teman av en filmklassiker (”Mannen från vidderna”) och väva in det i en helt annan historia. Där blir det en krydda, en flört med publiken. Det är något helt annat att som här nöja sig med en promenad till kopiatorn.

Skådespelarna gör vad de ska, inklusive Ryan Reynolds som ISS-besättningens spelevink och Rebecca Ferguson som en brittisk forskare. Och tekniskt sett vet Espinosa vad han gör, hur han ska krama ur spänningen. De snabba kickarna här i form av väl uppbyggda skräckscener är vad stora delar av biopubliken kommer att nöja sig med. Det är rakt och enkelt, inget krångel.

Slutscenerna är grymma, men ingen riktig kompensation för slöheten i upplägget.

”Life” har biopremiär i morgon.