Kim – den skalliga primadonnan

Regi Fredrik Egerstrand/Tintin Anderzon, med Kim Anderzon, Johans Rabeus, Krister Henriksson, Judith Hollander.
DOKUMENTÄR
”Nu kan jag dö”.
Det är Kim Anderzons sista ord berättar livskamraten Lasse Naumburg. Hon säger dem på morgonen den 21 oktober 2014. Kvällen innan har hon haft avskedsfest för sina vänner på restaurang Wasahof i Stockholm. ”Det är en minnesstund fast liket lever”, säger hon i filmen och blinkar med ena ögat medan vännerna drar efter andan.
Morgonen efter pratar hon om några glädjestunder från kvällen, säger Lasse Naumburg. Sedan tystnad. Hon gick in i koma och dog ett par dagar senare.
”Kim – den skalliga primadonnan” började spelas in under hennes sista levnadsår, med intervjuer och research av dottern Tintin Anderzon som gjort filmen tillsammans med sin bror Fredrik Egerstrand. Här finns bilder från en behandling i tyska Kassel. och från hennes sista föreställning på scen, ”Den skalliga primadonnan”.
Sjukdomen skildras, men mest är det en film om teater och om scenskådespelaren Kim Anderzon. De har hittat ett rikt arkivmaterial, mycket från Pistolteatern där Kim Anderzon formades som skådespelare från 1969. Hennes soloföreställningar på Mosebacke. Filmen blir en hyllning till teatern, och Kim Anderzons unika publikontakt. Flera kolleger berättar om den, mest Johan Rabeus, Björn Granath och Krister Henriksson.
Den sistnämde kontaktade henne just för att få spela och lära vid hennes sida. Vi ser smakprov från föreställningar som annars försvinner när lamporna släcks.
Av hennes många filmroller är det ”Sällskapsresan” och ”Andra dansen” som lyfts fram i dokumentären.
Filmen slutar med en naken sekvens där Kim Anderzon, trubadurerna Finn Zetterholm och Bengt Sändh springer utan kläder och väcker soldaterna Ernst Günther och Tommy Jonsson. Alla cyklar iväg nakna genom sommar-Sverige 1971. Filmad för ”Badjävlar”, en påminnelse om hur det såg ut i film och tv på 1970-talet med blottade underliv. Kanske ett trauma för de som tycker det är en chock när någons småbyxor möjligtvis skymtar i ett sångnummer.
I början och slutet av filmen vilar kameran på en brusande fors. Den sortens norrländska urkraft man kan utvinna energi från. Ett engagerande porträtt av en oförglömlig skådespelare.