Recension: ”Krig” – en svensk, snällare ”Flugornas herre”
av
Krig
Av Goran Kapetanović, med bl a Loke Hellberg, Meja Björkefall, Emilio Silva och Malin Levanon.
BARN- OCH UNGDOMSDRAMA
Goran Kapetanović, som vann priset för bästa regi för sin ”Min faster i Sarajevo” på årets Guldbaggegala, har gjort en barn- och ungdomsfilm som är både originell, smart, snygg och meningsfull.
”Krig” handlar om Malte (Loke Hellberg), som är elva år och något av en särling. Han har dille på krigsstrategier, historiska slag och spelteori à la Nobelpristagaren och matematikern John Nash, och föredrar att sitta inne med sina böcker och tennsoldater framför att umgås med jämnåriga.
Men när han motvilligt flyttar med sin mamma (Malin Levanon) till ett nytt förortsområde, och upptäcker att en frostig situation med drag av kallt krig och terrorbalans råder mellan två rivaliserande gäng från olika gårdar, som har kommit ihop sig över tillgången till en skejtlada, ser han sin chans att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken.
Han nästlar sig in hos, och manipulerar båda gängledarna – den i grund och botten pacifistiske Omar (Emilio Silva) på ena sidan och den betydligt mer hänsynslösa Mira (Meja Björkefall) på den andra. Reglerna sätts ur spel, konflikten eskalerar och snart har en dålig situation blivit betydligt värre, och våldsammare.
”Krig” är en finurlig och tydlig förklaring av mekanismerna och psykologin bakom konflikter och maktordning, oavsett om det gäller mobbning och bråk mellan barn på väldigt lokal nivå, internationella friktioner i storpolitiken eller fullskaligt krig.
De unga skådespelarna är skickliga, och skickligt regisserade, och deras spelstil som lillgamla fältherrar och pålästa besserwissrar känns inte bara ypperligt homogen utan harmoniserar även fint med filmen övergripande, säregna ton, atmosfär och lite retroinspirerade look.
Och värt att nämna är förstås också det förnämliga genustänket – att man har undvikit att skildra ett bakgårdsbråk med enbart grabbar i ledande positioner.
”Krig” är på det stora taget en intressant filmupplevelse, och helt klart ett berikande och annorlunda alternativ att se tillsammans med barn och unga. Men den känns bitvis lite väl mycket som en pedagogisk undervisningsfilm, att visa och diskutera kring i skolorna. Framför allt är slutet onödigt välartat.
Det hade varit intressant att se vilken sorts käftsmäll den här filmen hade kunnat bli, om Jannik Tai Mosholts manus hade vågat ta ut svängarna och gett sig ut på ännu lite otäckare ”Flugornas herre”-territorium.
Se det här också:
En suverän krigsfilm för vuxna är Christopher Nolans ”Dunkirk”.
Visste du att…
… Malin Levanon också har vunnit en Guldbagge? Närmare bestämt för bästa kvinnliga huvudroll i ”Tjuvheder”.
Just nu…
… jobbar manusförfattaren Jannik Tai Mosholt med Netflix första nordiska originalserie ”The rain”.