Den avslutande delen i ”Maze runner”-trilogin är här. För att runda av historien om den unga och tajt sammansvetsade gruppen Gladers, som hela tiden måste springa från diverse faror. Och samtidigt – kan man i alla fall ana – slå den sista spiken i den så kallade young adult-genrens kista.

Efter en första film som kändes som en hybrid av ”Flugornas herre” och ”Lost”, där en stor stenlabyrint stod i centrum, och en andra som tog gänget vidare ut i den trasiga världen utanför (och snarare var ”Mad Max” möter ”The walking dead”), slänger den här tredje sig direkt och huvudstupa in i brinnande action.

 

För att göra en (alldeles för) lång historia kort:

Ledaren Thomas (Dylan O’Brien) och hans grupp utför en halsbrytande räddningsaktion, för att frita kompisen Minho (Ki Hong Lee) från WCKD. Den onda organisation som behöver unga, osmittade människor att experimentera på, för att kunna ta fram ett botemedel mot det virus som har zombiefierat stora delar av mänskligheten. Men operationen går inte som planerat, och nu måste gänget ta sig in i den muromgärdade ”sista staden” och få ut sin vän ur WCKD:s livsfarliga högkvarter.

Actionscenerna är mustiga (även om det blir löjligt efter ett tag när ungdomarnas fiender utan undantag beter sig som klåpare) – men det finns inte mycket till story eller skådespel mellan dem. Och speltiden på 140 minuter är bara orimlig.